De senaste femton åren har Hungerprojektet tagit fram ett sätt att avskaffa hunger och fattigdom på den afrikanska landsbygden, ett sätt som fungerar. Metoden kallas epicenterstrategin och har kommit till i samarbete med ett stort antal driftiga människor i åtta afrikanska länder.
Epicenterstrategin hjälper människor att förvandla samhällen som präglas av fattigdom och livslång hunger till samhällen som är självförsörjande och som drivs av lokalbefolkningens egna förändringsidéer.
Strategin bygger på att människorna i ett antal närliggande byar förenas under en gemensam vision och påbörjar ett gemensamt förändringsarbete. Allting baseras på deras egna idéer och förslag och hela arbetet grundar sig nästan enbart på de resurser som finns på plats vid start. Hungerprojektet går endast in med ekonomiskt stöd där det anses speciellt kritiskt och vid problem som är omöjliga att lösa med lokala resurser. Bland annat investeras i utbildningar som handlar om företagande, jordbruk eller byggteknik, i gemensamma maskiner, köp av gemensam mark, utsäde när det behövs i ett initialt skede och i den första lånefonden till den kooperativa mikrokreditbank som finns i varje epicenter. Pengarna går aldrig till mat för dagen, kläder eller utbyggnad av vägsystem. Sådant blir naturliga resultat av utvecklingen i enskilda projekt.
Fyra steg på vägen till självförsörjning
Ett epicenter genomförs i fyra faser som normalt förverkligas inom fem till åtta år.
 |
| 1 |
 |
Den första fasen, mobilisering, är den mest kritiska och oftast den som tar längst tid. Här enas människorna i området om att gemensamt ta sig ur resignation och bidragsberoende. De enas kring en vision, en framtid utan hunger. De tar ansvaret att själva inspirera och organisera människor för att förverkliga sin vision och startar en mängd utvecklingsprojekt. |
 |
| 2 |
|
Fas två är en brytpunkt. Nu uppför byarna tillsammans en byggnad som blir gemensamt center och samlingspunkt. Här finns lageryta för torkad mat, mikrokreditbank, sjukvårdsklinik, bibliotek, möteslokaler, förskola med mera. En mängd projekt är i gång. De behandlar frågor som jämställdhet mellan könen, mikrokrediter till kvinnor och information om hiv/aids. Nu är framstegen så många att utvecklingen mot självförsörjning inte går att stoppa. |
|
| 3 |
|
Den tredje fasen bjuder på en mängd resultat. Framsteg syns till exempel inom jordbruk, utbildning, hälsa och jämlikhet. Inkomsterna ökar och mikrokreditsystemet är fullt etablerat och utvecklas för att kunna bli en officiellt certifierad bank. Under fas tre förstärks även relationen till lokala politiker och myndigheter. |
|
| 4 |
|
Under fas fyra får banken officiell certifiering och kontrolleras nu av den nationella bankinspektionen. Därmed är finansiellt stöd från Hungerprojektet inte längre nödvändigt. Nu finns en stabil grund för utveckling i området, den sociala infrastrukturen med kommittéer och samarbeten som vuxit fram är bestående och knuten till myndigheter och andra organisationer. Människorna som bor i området äter minst tre mål mat om dagen, det finns gemensamma reservförråd i händelse av torka, alla har tillgång till hälsovård och skola, banken växer av egen kraft och verksamheten i det gemensamma centret är helt självförsörjande. Idag har 21 epicenter nått fas 4. |
|
 |
Utvärdering och resultat
En extern oberoende konsultfirma har pro bono genomfört en utvärdering av epicenterstrategin i Uganda. Utvärderingen rapporterar tydliga konkreta resultat, trots ovanligt små investeringar. Konsultföretaget har dessutom kunnat identifiera ett antal framgångsfaktorer, bl a arbetet med Vision Commitment & Action–workshops, vårt fokus på kvinnors självständighet, lokalt ledarskap och ägandeskap samt målet om självförsörjning. Den viktigaste förändringen konsultfirman identifierade var dock människornas ändrade förhållningssätt, från ”Jag kan inte” till ”Jag kan!”
Rapporten kan laddas ner här:
Uganda – Change to believe in
