Author Archive

Paret Mugerwa från Epicentert Namayumba i Uganda har sedan 2004 varit delaktiga i Hungerprojektets program. De har båda tagit till vara kunskapen från flertalet Vision,Commitment and Action (VCA) workshops.

De fortsätter ständigt att lära sig nya innovativa sätt att driva företag, generera inkomster och därigenom förbättra sitt samhälle och levnasförhållanden för familjen. De är framgångsrika, inspirerande exempel på Hungerprojektets partners.

De har bland annat skapat sig en egen mjölkgård med spannmålsmagasin, grisuppfödning, underjordisk brunn för hemmabruk, en bananplantage och en affär som har kunder från flera av de omkringliggande byarna.

Efter en mikrofinansutbildning i epicentret och ett startlån på 300,000 UGX (127 US dollar) öppnade fru Mugerwa affären 2004. ”Jag investerade mitt lån i kycklingar. Senare tog jag ytterligare ett lån som tillsammans med intäkterna för kycklingarna gjorde att jag kunde köpa en ko som i sin tur bidrog till ökade inkomster tack vare att vi kunde sälja mjölk.”

Då hon skött återbetalningen av lånen exemplariskt har hon fått en högre status inom epicentrets bank (WWFFI SACCO). Hon har också ökat sin egen försäljning. Den blomstrande mjölkgården omfattar nu 30 kor som producerar 20 liter mjölk vardera i genomsnitt. Varje liter ger en genomsnittsinkomst på 500 UGX (0,21 US dollar). Mejeriets inkomster fördelas på de operativa kostnaderna för underhåll av gården och den privata ekonomin.

Efter framgången med affären och mjölkgården gick man ytterligare workshop rörande livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning. Då blev familjen motiverad att bygga ett spannmålsmagasin. Spannmålsmagasinet gjorde det möjligt för familjen att förvara mer än sin egen matkonsumtion. Detta ledde till att de kunde göra större inköp och bedriva försäljning. De har för närvarande 1500 kg majs lagrat i väntan på försäljning.

Ett av familjens senaste tillskott i hemmet är en underjordisk brunn. Efter att ha deltagit i en vatten, sanitet och miljö workshop, kunde de låna 2,000,000 UGX (850 US dollar) för att bygga brunnen. ”Det rena vattnet tar aldrig slut här hemma nu” berättar fru Mugerwa stolt. Det är ett av de bästa besluten vi har tagit och jag ångrar det inte. Man kan oroa sig över kostnaden, men tro mig, efter fem månader, inser man att det är värt pengarna, och grunden kommer finnas där för evigt.”

Deras många framgångar har gjort det möjligt för familjen att kunna bygga ett permanent hus, med solpaneler för energihushållning, att kunna skicka barnen till skolan på heltid och påbörja planer om att utvidga sin affär och mjölkgård. Tack vare ständigt ökande inkomster planerar fru Mugerwa att kunna betala för alla barnens universitetsutbildningar.

”Min man och jag är representanter för förändring och inspirerar människor att sätta stopp för sin egen hunger och fattigdom.”

Las Esperanzas(Hoppet) är en grupp kvinnor som bedriver en egen inkomstgenererande verksamhet. Denna verksamhet har finansierats genom Hungerprojektet Mexiko i samarbete med Mexicos Social Development Ministry (SEDESOL).

De åtta kvinnor som driver Las Esperanza lever alla i Atotonilco, ett isolerat samhälle i Zacatecas i norra Mexico, där endast 10% av kvinnorna är involverade i inkomstgenererande verksamheter. Traditionellt sett har kvinnor i detta område ingen egen inkomst utan är helt beroende av de få dollar deras makar skickar hem från arbeten i USA.
Las Esperanzas leds av: Rosario de la Rosa Rosales, 28; Elvira Chávez Domínguez, 65; María Engracia Cisneros Torres, 63; Mercedes Chávez Torres, 30; Amelia Cisneros Ramos, 54; Gloricela Ramos Cisneros, 38; Yolanda Chávez Ruiz, 46; och, Ermila Chávez Domínguez, 45.

Med hjälp av Hungerprojektet Mexiko har dessa kvinnor skapat en vision för sitt samhälle. Ett samhälle där de kan leva ett gott liv och där deras barn inte behöver emigrera norrut. För att detta ska lyckas har de insett att de måste ha en tillräcklig inkomst för att kunna vara självförsörjande.

I början vägrade männen i deras samhälle att stödja deras ansträngningar. Kvinnorna insisterade dock och efter åtskilliga samtal, beviljade samhället Las Esperanzas ett stycke land till deras föreslagna hönsfarm.
Genom att våga söka kommunalt stöd för att kunna slutföra deras projekt har dessa kvinnor banat ny väg, gentemot de traditionella mönster för hur man gör affärer i området.

Ett år senare efter att ha trotsat många svårigheter, inklusive att få mark till projektet, finansiering av utrustning och leveranser, och få ta del av en teknisk utbildning. Så producerar de nu 1000 ägg dagligen, och tjänar $1,000 pesos (77.00 US dollar) på försäljningen varje dag.

Deras okonventionella ansträngningar har gett resultat och deras företag blomstrar. Andra närbelägna samhällen är angelägna om att köpa deras produkter och göra affärer med dem då produkterna är färska och producerade av kvinnor i omgivningen.

Med stöd från Hungerprojektet Mexiko planerar Las Esperanzas att laga vägen för att kunna minska leveranstiden av sina produkter och övriga leveranser. De planerar även att installera ett telefonnät för att kunna ta emot beställningar. De vill även förbättra sina datakunskaper ytterligare genom utbildning och att förbättra administration och marknadsföring.

Dessa kvinnor är förebilder i sin omgivning vad gäller ihärdighet och entreprenörsanda och de uppmuntrar andra kvinnor och män att skapa egna visioner och projekt.

Azarias Guilambo är 24 år, gift och pappa till två barn. Azarias är volontär på Manhiça Epicenter och anslöt sig till Hungerprojektet Moçambique 2008.

Dessförinnan arbetade han som volontär i ett annat projekt vid namn Pathfinder, en internationell NGO.Där utbildades han till hälsoansvarig, en utbildning som har gjort det möjligt för honom att organisera VCA workshops om sjukvård i epicentret. Detta har varit till stor hjälp för byborna i Manhiça.

Azarias understryker att det fortfarande finns mycket att göra och han arbetar tillsammans med andra deltagare i projektet för att förbättra epicentret på flera sätt. Exempelvis skulle han vilja förlänga återbetalaningsperioden av vissa större lån för jordbruksverksamheter och skapa samordning inom kommunala hälso- och sjukvårdssektorn så att invånarna kan få tillgång till vårdutbildning via epicentret.

Bassine Kane är mor till sju barn och ordförande för Ndiollofen Village Women´s Organization, Sam Contor Epicenter, Hungerprojektet Senegal.

Kane blev en förgrundsgestalt i samhället efter att hon deltagit i ett testprojekt rörande organisk hibiskus i samarbete med Hungerprojektet. Hon lyckades mobilisera 90 kvinnor som var med i hennes organisation att plantera två hektar organisk hibiskus.

Kanes ledarskapsförmåga, känsla för organisering och åstadkomna resultat av organiska hibiskusodlingar hjälpte till att påverka de lokala myndigheterna. De har nu börjat tilldela mark till andra kvinnoorganisationer i byn, som även de odlar hibiskus. Detta har ökat kvinnors tillgång till bördig mark.

Kanes organisation har arbetat i flera år med att utveckla inkomstgenererade jordbruksverksamhet, boskapsskötsel och tillverkning av jordnötsolja. Inkomsterna från dessa verksamheter har gjort det möjligt att vid årsslutet investera cirka 500,000 CFA (mer än 1,000 US dollar) i utrustning som man äger kollektivt (stolar, presenning, köksredskap och material). Syftet är att underlätta hushållssysslor och organisationens sociala evenemang (dop, bröllop, ceremonier etc.)

För att utveckla kapaciteten hos kvinnorna i hennes organisation, hjälper en av Hungerprojektets volontärer från byn till, och håller i VCA workshops och kurser i läs och skrivkunnighet. Tretton kvinnor i organisationen är nu läs- och skrivkunniga. Kanes inledde även ett annat samarbete med Hungerprojektet Senegal med målet att skapa ett klassrum som kan ta 30 kvinnor. Tack vare fortsatt vidareutbildning kommer organisationens inkomstgenererade verksamheter och kvinnornas administrationsfärdigheter att förbättras.