Author Archive

Vinnare i tävlingen på Göteborgs Kulturkalas

Skrivet den 23 augusti 2011 av

Mellan 16-20 augusti fanns Hungerprojektets volontärer på plats på Göteborgs Kulturkalas. I montern vid Leveklotet, Kanaltorget, kunde man vara med i vår tävling och vinna en hotellnatt på Scandic Europa, hörlurar från Headler och boken Luspank och idérik av Ulla-Lisa Thordén och Thomas Östberg. Monterbesökarna tävlade genom att tipsa oss om hur vi kan växa i Göteborg, där vi precis har öppnat vårt tredje kontor i Sverige.

Vinnare i tävlingen är:

Hedda Arlid

Johan Holm

Nils Sjöström

Bo Olsson

Bülent Maksimov

Vinnarna har utsetts av en jury bestående av Ylva Munkhammar, projektledare Hungerprojektet och Ulla-Lisa Thordén, säljcoach Republic Consulting, och kan inte överklagas. Vinnarna har även blivit meddelade personligen.

Tack till alla som besökte oss på Göteborgs Kulturkalas och för alla kreativa tips. Och stort tack till Göteborgs Kulturkalas för denna fina möjlighet att sprida Hungerprojektet i Göteborg!

Praktisera som projektledare/säljare för Hungerprojektets julkampanj!

Skrivet den 10 augusti 2011 av

Hungerprojektet har under de senaste åren erbjudit e-julkort för att skapa en möjlighet för företag att investera i samband med jul och samtidigt, på ett enkelt sätt, sprida information om att de stöder vår verksamhet till kunder och personal. Eftersom julkampanjen har hjälpt oss växa och vi ser stora möjligheter i ökad insamlingsgenerering kommer vi att satsa extra mycket på julkampanjen i år och då behöver vi vi någon som vill projektleda kampanjen.

För att leda projektet framåt söker vi en driftig eldsjäl som kan tänka kreativt och inte är blyga. Arbetet kommer till stor del handla om att följa upp utskick med telefonsamtal och praktiken inleds med fördjupning i hur Hungerprojektet arbetar, i Sverige och globalt. Eftersom vi jobbar i en kreativ miljö uppmuntrar vi dig att våga tänka fritt och ta egna initiativ till att genomföra kampanjen som du själv ser som fördelaktig för Hungerprojektet. Förmåga och erfarenhet av att arbeta självständigt är ett plus. Du bör ha kännedom om webbdesign, utvecklingsfrågor och goda språkkunskaper i svenska.

Praktikperiod: September till december 2011
Plats: Hungerprojektets kontor i Stockholm, Göteborg eller Malmö
Intresserad? Skicka personligt brev och CV till magdalena.bergqvist@hungerprojektet.se .
Frågor? Ring Magdalena på 08-735 23 30

Eldsjäl sökes – praktisera hos oss i Stockholm hösten 2011

Skrivet den 10 augusti 2011 av

Hungerprojektet expanderar och vi behöver nu förstärkning till vårt kontor i Stockholm. Vi söker därför en praktikant som vill engagera sig i en spännande och kreativ höst. Praktiken inleds med fördjupning i hur Hungerprojektet arbetar, i Sverige och globalt. Arbetet kommer handla om att hjälpa till med det löpande administrativa och praktiska arbetet på Hungerprojektet, fundraising samt att förstärka de projekt som redan har dragits igång, tex det återkommande seminariet Hållbart Ledarskap. Eftersom vi jobbar i en kreativ miljö uppmuntrar vi dig att våga tänka fritt och ta egna initiativ till att genomföra aktiviteter som du själv ser som fördelaktiga för Hungerprojektet. Detta betyder att du är bekväm med att ta ansvar, jobba självständigt, bör ha kännedom om utvecklingsfrågor och goda språkkunskaper i svenska. Ett plus är att du är framåt, tar egna initiativ och har lätt att ta kontakt med andra människor.

Praktikperiod: mellan 29 augusti – 18 december. Start och slutdatum är flexibelt, men vi ser helst att du stannar ett par månader.
Plats: Hungerprojektets kontor i Stockholm, Hovslagargatan 5
Frågor? Ring Magdalena Bergqvist på 08 – 735 23 30
Intresserad? Skicka personligt brev och CV till magdalena.bergqvist@hungerprojektet.se

Barnäktenskap och våld mot kvinnor minskar

Skrivet den 13 juli 2011 av

Gita Rani Bormon från byn Jelkhali i Satkhira, Bangladesh, är känd som en engagerad kvinnlig ledare som är självsäker, oberoende och driven. Hon är framförallt särskilt engagerad i att stoppa barnäktenskap och våld mot kvinnor.

Gita föddes 1966 i en lägre medelklassfamilj. Hon studerade till och med gymnasiet och efter avslutade studier gifte hon sig, mot sina föräldrars samtycke, med Razani Kanata Barmn.

Istället för att vidareutbilda sig blev hon hemmafru. Trots att hon var lycklig i sitt äktenskap berörde den utbredda fattigdomen och kvinnoförtrycket i omgivningen henne mycket.

Gita försökte då hitta sätt att ändra situationen i sin omgivning. Inspirerad av Parishads fackordförande Alamgir Haydar, gick Gita med i en volontärsutbildning (grupp nr 62) som anordnades av Hungerprojektet i Bangladesh. Under utbildningen motiverades Gita av en vision om hur en drömby skulle kunna vara, och kvinnors självständighet. Hungerprojektets budskap att investera i människans kapacitet och att satsa på kvinnor för att avskaffa hunger är något som Gita tog till sig.

Erfarenheterna från utbildningen förändrade hennes sätt att tänka. Följden blev att hon började prata med kvinnorna i sitt samhälle och startade en gräsrotsorganisation. Denna organisation arbetar för närvarande med att satsa på kvinnor, engagera sig mot våld och organisera inkomstgenererande aktiviteter för att avskaffa hunger.

Hungerprojektets vidareutbildning i kvinnligt ledarskap har hjälpt henne att ytterligare förbättra sitt ledarskap av organisationen.

Gita har varit så framgångsrik i att inspirera andra att hon ombads att tala vid Hungerprojektets internationella årliga event i New York i oktober 2010.

Äkta par satsar efter workshops

Skrivet den 13 juli 2011 av

Paret Mugerwa från Epicentert Namayumba i Uganda har sedan 2004 varit delaktiga i Hungerprojektets program. De har båda tagit till vara kunskapen från flertalet Vision,Commitment and Action (VCA) workshops.

De fortsätter ständigt att lära sig nya innovativa sätt att driva företag, generera inkomster och därigenom förbättra sitt samhälle och levnasförhållanden för familjen. De är framgångsrika, inspirerande exempel på Hungerprojektets partners.

De har bland annat skapat sig en egen mjölkgård med spannmålsmagasin, grisuppfödning, underjordisk brunn för hemmabruk, en bananplantage och en affär som har kunder från flera av de omkringliggande byarna.

Efter en mikrofinansutbildning i epicentret och ett startlån på 300,000 UGX (127 US dollar) öppnade fru Mugerwa affären 2004. ”Jag investerade mitt lån i kycklingar. Senare tog jag ytterligare ett lån som tillsammans med intäkterna för kycklingarna gjorde att jag kunde köpa en ko som i sin tur bidrog till ökade inkomster tack vare att vi kunde sälja mjölk.”

Då hon skött återbetalningen av lånen exemplariskt har hon fått en högre status inom epicentrets bank (WWFFI SACCO). Hon har också ökat sin egen försäljning. Den blomstrande mjölkgården omfattar nu 30 kor som producerar 20 liter mjölk vardera i genomsnitt. Varje liter ger en genomsnittsinkomst på 500 UGX (0,21 US dollar). Mejeriets inkomster fördelas på de operativa kostnaderna för underhåll av gården och den privata ekonomin.

Efter framgången med affären och mjölkgården gick man ytterligare workshop rörande livsmedelsproduktion och livsmedelsförsörjning. Då blev familjen motiverad att bygga ett spannmålsmagasin. Spannmålsmagasinet gjorde det möjligt för familjen att förvara mer än sin egen matkonsumtion. Detta ledde till att de kunde göra större inköp och bedriva försäljning. De har för närvarande 1500 kg majs lagrat i väntan på försäljning.

Ett av familjens senaste tillskott i hemmet är en underjordisk brunn. Efter att ha deltagit i en vatten, sanitet och miljö workshop, kunde de låna 2,000,000 UGX (850 US dollar) för att bygga brunnen. ”Det rena vattnet tar aldrig slut här hemma nu” berättar fru Mugerwa stolt. Det är ett av de bästa besluten vi har tagit och jag ångrar det inte. Man kan oroa sig över kostnaden, men tro mig, efter fem månader, inser man att det är värt pengarna, och grunden kommer finnas där för evigt.”

Deras många framgångar har gjort det möjligt för familjen att kunna bygga ett permanent hus, med solpaneler för energihushållning, att kunna skicka barnen till skolan på heltid och påbörja planer om att utvidga sin affär och mjölkgård. Tack vare ständigt ökande inkomster planerar fru Mugerwa att kunna betala för alla barnens universitetsutbildningar.

”Min man och jag är representanter för förändring och inspirerar människor att sätta stopp för sin egen hunger och fattigdom.”

Traditionella hinder, inte längre ett hinder

Skrivet den 13 juli 2011 av

Las Esperanzas(Hoppet) är en grupp kvinnor som bedriver en egen inkomstgenererande verksamhet. Denna verksamhet har finansierats genom Hungerprojektet Mexiko i samarbete med Mexicos Social Development Ministry (SEDESOL).

De åtta kvinnor som driver Las Esperanza lever alla i Atotonilco, ett isolerat samhälle i Zacatecas i norra Mexico, där endast 10% av kvinnorna är involverade i inkomstgenererande verksamheter. Traditionellt sett har kvinnor i detta område ingen egen inkomst utan är helt beroende av de få dollar deras makar skickar hem från arbeten i USA.
Las Esperanzas leds av: Rosario de la Rosa Rosales, 28; Elvira Chávez Domínguez, 65; María Engracia Cisneros Torres, 63; Mercedes Chávez Torres, 30; Amelia Cisneros Ramos, 54; Gloricela Ramos Cisneros, 38; Yolanda Chávez Ruiz, 46; och, Ermila Chávez Domínguez, 45.

Med hjälp av Hungerprojektet Mexiko har dessa kvinnor skapat en vision för sitt samhälle. Ett samhälle där de kan leva ett gott liv och där deras barn inte behöver emigrera norrut. För att detta ska lyckas har de insett att de måste ha en tillräcklig inkomst för att kunna vara självförsörjande.

I början vägrade männen i deras samhälle att stödja deras ansträngningar. Kvinnorna insisterade dock och efter åtskilliga samtal, beviljade samhället Las Esperanzas ett stycke land till deras föreslagna hönsfarm.
Genom att våga söka kommunalt stöd för att kunna slutföra deras projekt har dessa kvinnor banat ny väg, gentemot de traditionella mönster för hur man gör affärer i området.

Ett år senare efter att ha trotsat många svårigheter, inklusive att få mark till projektet, finansiering av utrustning och leveranser, och få ta del av en teknisk utbildning. Så producerar de nu 1000 ägg dagligen, och tjänar $1,000 pesos (77.00 US dollar) på försäljningen varje dag.

Deras okonventionella ansträngningar har gett resultat och deras företag blomstrar. Andra närbelägna samhällen är angelägna om att köpa deras produkter och göra affärer med dem då produkterna är färska och producerade av kvinnor i omgivningen.

Med stöd från Hungerprojektet Mexiko planerar Las Esperanzas att laga vägen för att kunna minska leveranstiden av sina produkter och övriga leveranser. De planerar även att installera ett telefonnät för att kunna ta emot beställningar. De vill även förbättra sina datakunskaper ytterligare genom utbildning och att förbättra administration och marknadsföring.

Dessa kvinnor är förebilder i sin omgivning vad gäller ihärdighet och entreprenörsanda och de uppmuntrar andra kvinnor och män att skapa egna visioner och projekt.

Förbättrad sjukvård och utbildning

Skrivet den 13 juli 2011 av

Azarias Guilambo är 24 år, gift och pappa till två barn. Azarias är volontär på Manhiça Epicenter och anslöt sig till Hungerprojektet Moçambique 2008.

Dessförinnan arbetade han som volontär i ett annat projekt vid namn Pathfinder, en internationell NGO.Där utbildades han till hälsoansvarig, en utbildning som har gjort det möjligt för honom att organisera VCA workshops om sjukvård i epicentret. Detta har varit till stor hjälp för byborna i Manhiça.

Azarias understryker att det fortfarande finns mycket att göra och han arbetar tillsammans med andra deltagare i projektet för att förbättra epicentret på flera sätt. Exempelvis skulle han vilja förlänga återbetalaningsperioden av vissa större lån för jordbruksverksamheter och skapa samordning inom kommunala hälso- och sjukvårdssektorn så att invånarna kan få tillgång till vårdutbildning via epicentret.

Bondes succé ger andra chansen

Skrivet den 13 juli 2011 av

Bassine Kane är mor till sju barn och ordförande för Ndiollofen Village Women´s Organization, Sam Contor Epicenter, Hungerprojektet Senegal.

Kane blev en förgrundsgestalt i samhället efter att hon deltagit i ett testprojekt rörande organisk hibiskus i samarbete med Hungerprojektet. Hon lyckades mobilisera 90 kvinnor som var med i hennes organisation att plantera två hektar organisk hibiskus.

Kanes ledarskapsförmåga, känsla för organisering och åstadkomna resultat av organiska hibiskusodlingar hjälpte till att påverka de lokala myndigheterna. De har nu börjat tilldela mark till andra kvinnoorganisationer i byn, som även de odlar hibiskus. Detta har ökat kvinnors tillgång till bördig mark.

Kanes organisation har arbetat i flera år med att utveckla inkomstgenererade jordbruksverksamhet, boskapsskötsel och tillverkning av jordnötsolja. Inkomsterna från dessa verksamheter har gjort det möjligt att vid årsslutet investera cirka 500,000 CFA (mer än 1,000 US dollar) i utrustning som man äger kollektivt (stolar, presenning, köksredskap och material). Syftet är att underlätta hushållssysslor och organisationens sociala evenemang (dop, bröllop, ceremonier etc.)

För att utveckla kapaciteten hos kvinnorna i hennes organisation, hjälper en av Hungerprojektets volontärer från byn till, och håller i VCA workshops och kurser i läs och skrivkunnighet. Tretton kvinnor i organisationen är nu läs- och skrivkunniga. Kanes inledde även ett annat samarbete med Hungerprojektet Senegal med målet att skapa ett klassrum som kan ta 30 kvinnor. Tack vare fortsatt vidareutbildning kommer organisationens inkomstgenererade verksamheter och kvinnornas administrationsfärdigheter att förbättras.

Unga kvinnor från Perus ursprungsbefolkning ser nya möjligheter

Skrivet den 13 juli 2011 av

Luz Angelica Moya Chanca, en kvinna från Perus ursrungsbefolkning, började redan i unga år att följa med sin mamma till olika aktiviteter anordnade av the Association of Rural Women of Vilca Basin (ASMUC).

”Min mamma utför många aktiviteter i organisationen, men vi unga vill också delta mer aktivt.” säger Luz.

”Chirapaq (Hungerprojektets partner i Peru) genomför workshops som ger mig möjligheten att lära mig mer om våra samhällen och den verklighet vi står inför.
Jag blev inbjuden att delta på en nationell workshops där Ledare för Chirapaq talade om problematiken rörande mark och territorium. Vi diskuterade om kvinnor bör ha rätten att ärva om så en liten bit mark att leva på, eller om vi är diskriminerade.”

”Vi tjejer är också oroliga över miljöföroreningar, så vi arbetar med återvinning tillsammans med barnen. Vi tycker det är förkastligt att förorena, så vi återanvänder till exempel tomma burkar till att göra mat, ha pennor i, penslar, kastruller m.m.”

”Nu när jag och min syster har fått erfarenhet från andra länder, ser jag att problemen för min minoritetsgrupp är detsamma som för andra ursprungsbefolkningar. Utbytena med andra äldre systrar var väldigt intressant, blandningen av ungdom och erfarenhet berikade min bild och mina åtaganden till ungdomar och min minoritetsgrupp. Jag hade aldrig rest utomlands men Chirapaq gav mig möjligheten.”