Archive for december, 2011

Hur känns det att sluta på Hungerprojektet?
Det känns mycket märkligt. Men eftersom jag går in i styrelsen så kommer jag inte att lämna Hungerprojektet. Det hade varit otroligt svårt. Nu har jag möjlighet att fortsätta verka för att sprida vår metod och utöka våra program fast i en annan roll. Och så får jag fortsatt möjlighet att träffa våra härliga medarbetare, investerare, volontärer och ambassadörer i ett sammanhang vi alla är engagerade i. Det känns bra! Och skämtsamt brukar jag säga att mina två mandatperioder är ute efter åtta år. Vi bör ju leva som vi lär när det gäller ledarskap!

Berätta om något specifikt minne?
Oj, det finns så många. Ett av mina favoritminnen är när vi var på investerarresa i Uganda 2005. Där träffade vi bland annat ett kvinnokooperativ vid Wakiso epicenter, som bestod av tio kvinnor, varav sex var muslimer och fyra var kristna. De hade efter mycket diskussioner beslutat sig för att föda upp grisar och kommit överens hur de skulle sköta uppfödningen så att det fungerade för alla. När vi träffades hade de lyckats komma upp i 13 grisar efter två års arbete. De visade stolt upp stian de byggt och allt annat positivt som de uppnått med hjälp av utbildning och intäkterna från grisarna. De åt flera måltider per dag tack vare ökade och diversifierade odlingar. De hade intäkter som de kunde investera i sina andra olika små verksamheter som hönsuppfödning. Och de hade råd att låta barnen gå i skolan. Deras glädje och stolthet när de visade upp sina resultat och planer för de kommande åren för oss är något jag alltid bär med mig! För varje hundralapp vi samlar in vet jag att ännu fler kommer att få samma möjlighet. Det ger otrolig energi!

Vad tar du med dig från tiden på Hungerprojektet?
Massor! Jag har blivit stärkt i min övertygelse att delaktighet och engagemang kan förflytta berg. Det är visionen, inte pengarna, som driver utvecklingen. Sedan behövs det alltid resurser längs vägen, men det är oerhört viktigt att vi alla arbetar med vårt förhållningssätt och att vi fortsätter att tro att alla är kapabla. Det handlar om att skapa möjligheter för människor att växa och utvecklas. Och sedan har jag lärt mig oerhört mycket om tålamod. Om en förändringsprocess ska bli långsiktigt hållbar kan man inte trycka in förändringen. Det har blivit tydligare och tydligare för mig för varje år. Deltagarna måste äga och driva sin egen förändringsprocess. Det finns inga ”quick fixes” på komplicerade problem som fattigdom och hunger.

Vad har du för visioner med ditt nya arbete på IKEA?
Det känns som ett oerhört spännande uppdrag. Jag kommer att arbeta med en ny strategi för mindre leverantörer i utvecklingsländer. Positionen kommer att ligga under inköp, så jag kommer att få användning för  en kombination av erfarenheter från Hungerprojektet och mina tidigare uppdrag i näringslivet. Det känns utmanande och innovativt. Att göra affärer som skapar värde i många dimensioner.

Något mer?
Jag vill passa på att tacka alla som har varit med dessa åtta spännande år: Tack till styrelsen som har vågat satsa! Tack till er ambitiösa och driftiga medarbetare, det har varit ett nöje att få arbeta i samma team! Och tack till dig som är engagerad och satsar på ett långsiktigt engagemang. Det är tack vare att du investerar i Hungerprojektet som vårt arbete kan fortsätta! Vi har en lång resa kvar innan hunger och fattigdom har avskaffats en gång för alla. Det kräver lite tålamod och hårt arbete, men det går!

I november 2011 så bar det av med ännu en av Hungerprojektets investerarresor, denna gång till Bangladesh med en liten grupp investerare från Australien, Sverige och USA. Temat på resan var Bangladesh – vägen till att uppnå millenniemålen.

Bangladesh är ett av världens mest tätbefolkade länder, hela 49 procent av landets cirka 150 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen. Dessutom är andelen undernärda barn näst högst i världen, hela 48 procent, ett tillstånd som är knutet till kvinnors låga status i samhället. Hungerprojektet har verkat i Bangladesh sedan 1990. En central del av vår strategi i Bangladesh är volontärverksamheten. Där finns över 250 000 lokala volontärer, vilket gör Hungerprojektet till landets största volontärbaserade organisation.

Genom volontärverksamheten arbetar Hungerprojektet med initiativ som att stärka lokal demokrati, främja ungt ledarskap och motverka diskriminering av kvinnor och flickor. Hungerprojektet utbildar kvinnor i genus och ledarskap. Dessa kvinnliga ledare arbetar sedan vidare med att anordna lokala möten, workshops och kampanjer för att motverka exempelvis tidiga äktenskap och hemgift, undernäring, mödra- och barnadödlighet, könsdiskriminering, analfabetism och korruption. På initiativ av Hungerprojektet i Bangladesh har en nationell dag för att hedra flickor instiftats, vilket skapar uppmärksamhet kring den djupt rotade diskrimineringen av flickor i landet.

Under resan lärde sig gruppen att varje handling som Hungerprojektet tar i Bangladesh för att åtgärda hunger är djupt rotad i att uppnå millenniemålen (MDG). Enligt Magdalena Bergqvist, fundraiser och projektledare i Sverige och som var med på resan, möttes gruppen vart de än gick av ett otroligt engagemang, uthållighet och ihärdighet från människornasom kämpar för att få ett slut på hunger och fattigdom i sina liv och i sina samhällen. Under investerarresan besökte vi 30 olika projekt som visar på de tre grundpelarna i Hungerprojektets strategi – mobilisera människor till att bli självförsörjande, jämställda och att säkerställa transparent ledarskap. I en by träffade de kvinnliga ledare som arbetade för att nå millenniemål nummer 2 – att uppnå universell grundläggande utbildning för alla. Detta gjorde de genom att bedriva en privat skola för 35 barn i åldrarna tre till tio, vars föräldrar inte har resurser att skicka sina barn till skolan.

Supriya Banavalikar, från Hungerprojektets globala kontor berättar att ”När vi delade med oss av våra tankar och erfarenheter av resan var vi alla överens. Vi var mycket imponerade av attityden att aldrig ge upp det hårda arbete som varje Bangladeshier vi mötte genomförde. Alla investerare som deltog på resan åker hem med ett nytt, djupare och personligare engagemang och ansvar att lyfta medvetenheten kring dessa frågor och att skapa större resurser till vår gemensamma kamp att få ett slut på världens hunger”.
Under resan hade gruppen tillfälle att interagera med flera hundra av Hungerprojektets partners som trots många prövningar välkomnade investerarna med oändlig glädje och vänskap.

Lynn Freitag, en investerare från Chicago, USA uttalar sig om samspelet och gemenskapen mellan människor så här:
”Efter varje möte och varje handslag blev det allt tydligare vad som saknades för mig – erkännandet att det inte finns några skillnader mellan dessa människor och oss som lever i den utvecklade världen. Jag tar med mig ansiktena på de personer jag har träffat hem, och tar fram i de framtida utmaningarna i mitt liv. De är mina partners lika mycket som vi är deras.”

I december kunde det svenska folket för fjärde året i rad önska låtar till Musikhjälpen och samtidigt samla in pengar till Radiohjälpen. I år lyckades man samla in hela 18.1 miljoner SEK, vilket var rekord! Musikhjälpen är ett Public serviceformat som startades i Holland 2006 under namnet Serious Request, och i Sverige är det utformat som ett samarbete mellan Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen. Årets tema var ”Alla flickor har rätt att gå i skolan”, och insamlade pengar kommer därför att fördelas till hjälporganisationer som på olika sätt hjälper flickor att få en möjlighet att utbilda sig. Under sex dygn, från 12 till 18 december, bodde tre programledare i ett glashus på på Gustavs Adolfs torg i Göteborg där de sände radio dygnet runt – utan att äta någon fast föda. Programmet hade även två resande reportrar som gjorde ett reportage någonstans i världen, och årets resa gick till Etiopien där Klara Zimmergren och Daniel Adams-Ray har besökt ett av de sex epicenter som Hungerprojektets partners har startat i landet. Genom klippet som sändes i Musikhjälpen fick svenskarna en inblick i 12-åriga Kiddits liv och hur en dag i byn Mekicho – del av Mesqan epicenter – gestaltar sig. Utbildningsnivån bland kvinnor är låg i Etiopien, och reportaget tittar närmare på barnarbete, hemarbete och tvångsäktenskap för att söka svar på varför många flickor inte kan genomföra sin utbildning.

Ögonvittne Daniel & Klara: Arbete i hemmet

Klaras tankar om Kiddits

Den 10 november hölls en konstauktion på Galleri Nils Åberg i Göteborg. 27 700 kronor klubbades in till förmån för Hungerprojektet. Auktionen anordnades för andra året på initiativ från ambassadörsgruppen i Göteborg. Vi tackar de konstnärer som ställde upp och donerade sina verk! Galleri Nils Åberg har funnits sedan september 2010 och inriktar sig på modern skandinavisk konst. För Nils är hållbar utveckling en viktig fråga och ser det som självklart att kunna bidra till en bättre värld utan hunger och fattigdom. Han ser därför konstauktionen som ett återkommande event, vilket vi ser fram emot!

I november fick Sverige besök av Malawis landschef Rowlands Kaotcha. Han åkte på en Sverigeturné och besökte Göteborg, Malmö och Stockholm. I sina föreläsningar delade med sig av spännande erfarenheter av hur det är att arbeta inom Hungerprojektet. Han betonade även hur viktigt det är att hjälpa människor att ändra sitt tankesätt och få dem att förstå att de själva har makten att förändra sin situation.

Läs hälsningarna till Åsa här.

Den 10 december fick tre kvinnor ta emot Nobels fredspris vid en ceremoni i Oslo. De har var och en i sitt land kämpat för fred och demokrati. De som fick priset var; Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, hennes landsmaninna fredsaktivisten Leyman Gbowee och den unga Tawakkul Karman som lett den demokratiska rörelsen i Jemen. De är de första kvinnorna som fått priset sedan 2004.
Ellen Johnson Sirleaf fick 2006 Hungerprojektets Afrikapris för sitt arbete att främja och stärka kvinnors ställning. Sedan hon blev Liberias president har hon uppmuntrat kvinnor i hela Afrika att våga satsa på politisk karriär. Hon har också sett till att tillsätta kvinnor på viktiga ministerposter och andra poster inom administrationen som den första kvinnliga polischefen och justitieministern i landet. Hennes viktigaste mål är att bygga upp landet efter 14 års förödande inbördeskrig och främja demokrati och ökad jämställdhet. Hon menar att utbildning av flickor utgör en hörnsten i utvecklingen av Liberia.
En mångårig supporter av hennes arbete är fredsaktivisten Lemah Gbowee som hjälpt Ellen Johnson Sirleafs i hennes kampanj genom att organisera omfattande kvinnoledda fredsaktiviteter. Hon är utbildad traumaterapeut och har arbetat intensiv med tidigare barnsoldater.
Den unga Tawakkul Karman är politiker och människorättsaktivist i Jemen. Hon leder bland annat Women Journalists Without Chains (Kvinnliga journalister utan kedjor) och stöder kvinnors rätt att tala öppet såväl inom den politiska som privata sfären.
Alla tre kvinnor fick priset ”… för deras kamp utan våld för kvinnors säkerhet och för deras rätt till fullt i fredsbyggande arbete”.